Jag vet att det var ett tag sen nu som jag skrev men dem senaste veckorna har varit rätt jobbiga.

Jag har nu varit hos min syster i Höör sen skolavslutningen i juni månad för att jag vägrar vara hemma överhuvudtaget, ärligt talat så borde jag må bra hemma men sanningen är att jag mår som sämst när jag är hemma, mamma och pappa bråkar hela tiden om onödiga saker och det kan hålla på en hel dag från morgon tills dom ska gå och lägga sig.

Dem ända gångerna som jag mår bra är när jag är i skolan eller när jag är hos min syster, men det är bara en liten del av det hela.

Det hela började redan när jag skulle börja nollan i skolan, jag blev mobbad för hur jag såg ut men det blev bara värre med tiden, precis i början av fyran så precis utanför matsalen så blev jag tagen i axlarna och inslängd i en bänk som mot ena väggen, sen den dagen har jag blivit kallad för både det ena och det andra, lärarna på skolan brydde sig inte ett skit om vad som pågick runt om, det gick så långt att jag vägrade gå till skolan.

I mitten på femman så bytade jag skola och då blev allt bättre, jag hade lärare som såg och hörde allt om det va något som var fel, fast det tragiska var att alla lärare som hjälpe mig som mest var dom som slutade, till jag började åttan så fick jag två helt underbar lärare som förstod hur jag fungerade på lektionerna och hjälpe mig utifrån det vi hade pratat om och bestämmt att så ska vi göra för att hjälpa dig på bästa sätt, och det var bra tyckte jag.

Men ja åter till varför jag mår dåligt egentligen, fram tills för fyra år sedan fick pappa prostata cancer men det fick han bort med hjälp av operation, men sen den dagen har inte min mamma brytt sig ett skit om mig och min lilla syster, vi kan handla för en hel månad men när två veckor har gått så är allt tomt, alla skåp inklusive kyl och frys är tomma, det har gått så långt att mina föräldrar inte ens kan betala alla räkningar, vissa månader har dom fått stänga både vatten och el för att räkningarna inte har blivit betalda.

Men allt har bara blivit värre med tiden, förra året så fick vi reda på att pappa har sjukdomen altzeimers och då blev allt värre, bråken blev värte och värre och det blev bara fler och fler, tankarna om när jag var liten och vi hade det bra kommer tillbaka ibland men jag inser rätt snabbt att det inte är så längre utan enda sen jag var liten så har min moster klankat ner på mig som fan, hon berätta hela tiden att jag måste banta för att jag väger för mycket, att jag måste göra både det ena och det andra.

För bara några veckor sedan så tog mamma beslutet om att hon ville skilja sig, visst jag har sagt till henne att hon skulle skriva på papperna just pågrund av att ingen av oss där hemma har det bra, och nu när hon har skickat iväg papperna så får jag all skit av henne, min egen mamma anklagar mig för saker som jag inte har gjort, i våras gick det så långt med mitt mående och allt som hände runt om kring att jag började skada mig själv, den enda som har funnits där för mig under den tiden är min stora syster, hon har räddat mig från att inte fortsätta och hon är den enda som har funnits för mig under hela min uppväxt, det är min syster som har stöttat mig genom allt, men jag har fortfarnde känningar av att jag inte duger som jag är eller att det jag gör inte duger, ärligt så känner jag mig oduglig vid vissa tillfällen och tankarna om att e det värt att leva kommer också ibland.

Ända sen mamma har begärt om skilsmässa med pappa så har jag och mamma haft rätt stora bråk och menat på att om inte syrran kan försörja mig så får jag åka, jag åkte hem en gång och jag gör inte om det igen förens skolan börjar, både jag och syrran vet att om jag åker hem så kommer jag att må ännu sämre än vad jag redan gör och då kommer skadandet igen, jag vill inte må dåligt utan jag vill må så bra som jag bara kan och jag kan inte må bra när jag är hemma. Mamma säger hela tiden att hon inte kan försörja mig medans jag är borta men hon kan ju inte ens försörja mig när jag är hemma, jag får inte ens tillgång till mitt studiebidrag. Jag har bara fått mitt studiebidrag en enda gång och det var på skolresan i mars månad och det är det enda.

Så ja jag har det liv som ingen tonåring borde ha egentligen.

PEACE <3 <3 <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gott nytt år folket. Haft en trevlig kväll med trevligt sällskap å det tackar man för. Men eftersom detta året har varit det värsta någonsin så kan jag bara hoppas på att det nya året blir mycket bättre med både depression och allt annat. Tack som fa...

Hej.  Vet att det var ett rätt bra tag sen jag skrev här sist och nu känner jag att det kanske är dags igen, mcket har hänt sen sist. För några veckor sen blev jag inskikad till psykakuten i helsingborg för att jag mådde så pass dåligt och det slut...

Varför känns det som en kamp när man ska gå och lägga, varför känns det som att man blir påmind varje kväll om det där hemska samtalet och varför va han tvungen att tas i från oss när vi behöver honom som mest, mår riktigt jävla dåligt och önskar att...

Varför va du tvungen att lämna oss så ha tidigt just när vi alla behöver dig som mest, älskade pappa kom tillbaka vi saknar ni så otroligt mycket. Men vet du vad älskade lilla pappa vi ses snart igen men önskar just nu att du kom tillbaka och firar b...